26.9.2016
Satu Siltaloppi, Koordinaattori, Kuurojen Liitto ry

Hotat språk behöver stor synlighet

Satu Siltaloppi har i sin pro gradu-avhandling forskat i den icke-dominerande handens funktioner i finlandssvenskt teckenspråk.

Jag studerar nordiska språk vid Helsingfors universitet, och skrev min avhandling pro gradu om ett språkfenomen i ett litet nordiskt språk – finlandssvenskt teckenspråk. I dessa avhandlingar väljer man ett tema, som man ser på från en viss synvinkel. Jag valde från allt det ett språk är att se på det som den ”passiva” handen gör. Den är nog definitivt inte passiv; den icke-dominerande handen har många olika funktioner, både tillsammans med den dominerande handen och ensam.

Att få skriva avhandlingen var roligt, och det gav mig mycket. Jag förstod att det här, vetenskaplig skrivande, är något som jag tycker om och njuter av. Dessutom tycker jag om att se på språket från lingvistisk synvinkel, d.v.s. språkvetenskapligt.

Det är också viktigt från mitt arbetssynvinkel där jag med intressebevakning bidrar till vitalisering av det finlandssvenska teckenspråket. Finlandssvenskt teckenspråk är allvarligt hotat, och en av de vitaliseringsåtgärder som behövs är dokumentering av språket bit för bit. Jag ville bidra till vitaliseringen med det som jag kan och fick stöd och uppmuntran från universitet att göra det också.

Det är viktigt att finlandssvenskt teckenspråk syns på så många olika arenor som möjligt, inom både dövgemenskapen och forskarvärlden, för olika institutioner och för allmänheten.

Det är viktigt att finlandssvenskt teckenspråk syns på så många olika arenor som möjligt, inom både dövgemenskapen och forskarvärlden, för olika institutioner och för allmänheten. I min avhandlingstext berättar jag kort om den bakgrunden som har lett till dagens situation samt de åtgärder som olika instanser rekommenderar för vitaliseringen. Men trots historiens viktighet behövs det också information om själva språket. Hur används språket och hur är det uppbyggt? Hur skiljer sig språket från andra språk? Med hurdana termer kan man tala om sitt språk? Där finns det mycket att göra, för i en avhandling kan man svara på få frågor. Jag vill själv kavla upp ärmarna och fortsätta att se på finlandssvenskt teckenspråk från den här synvinkeln.

Jag önskar att alla gör sitt för att stöda vitaliseringen av det finlandssvenska teckenspråket. Det är viktigt att komma ihåg att det finns människor som har ett annat modersmål, och att det räcker inte att man ger ut information enbart på ett språk. Om informationen kommer på finskt teckenspråk eller på finska, finns det medborgare som inte når den informationen. Betydelsen av ens modersmål kan inte övervärderas, alla vet säkert hur skönt det är att kunna diskutera fritt på sitt eget språk. Där har staten, eller närmare sagt alla, mycket att göra: hur kan man främja möjligheterna att använda sitt eget språk?

Jag önskar att min avhandling kan för sin del hjälpa i språkmedvetenheten och att den ger någonting nytt för oss alla.

Hyödyllisiä linkkejä

Kommentit (0)