9.6.2018

Förbundsmötet 2018 resolution: Finlands Dövas Förbund kräver teckenspråkiga kompetenscentrum

God servicekompetens på teckenspråk sänker social- och hälsovårdskostnaderna.

Tillgången till service på modersmålet är fortfarande den största källan till bekymmer för teckenspråkiga i samband med vårdreformen. Det brister också i den teckenspråkiga informationen. De här problemen framträdde särdeles tydligt på vårens sex regionala forum, där teckenspråkiga från olika delar av landet förde fram vilka behov de har beträffande vård och landskapsreformen. I forumen deltog även de experter som inom landskapen ansvarar för att förbereda reformerna. De fick här viktig information om den teckenspråkiga kundgruppen, något som var helt nytt för en del av dem. Forumen ordnades av Finlands Dövas Förbund, Finlands dövblinda och Dövas servicestiftelse.  

Hittills har förberedelserna av vårdreformen gjorts med ringa hänsyn till dem som använder teckenspråk. Finlands Dövas Förbund förespråkar att man vid förberedelserna på landskapsnivå särskilt uppmärksammar följande:

  • Landskapen ska se till att de språkliga rättigheterna och servicen för teckenspråkigas del sköts på det sätt som teckenspråkslagen föreskriver.
  • De förnyade tjänsterna, och de digitala lösningarna i samband med dem, ska planeras så att de är tillgängliga också för teckenspråkiga. 
  • Landskapen ska ombesörja information på teckenspråk (på det finska respektive det finlandssvenska teckenspråket).   
  • Landskapen engagerar vid behov teckenspråkiga att delta i planeringen då det gäller språk- och funktionsnedsättningsrelaterade frågor.

Finlands Dövas Förbund yrkar på att man i Finland upprättar fem teckenspråkiga kompetenscentrum för att garantera teckenspråkigas rättigheter, avseende såväl språk som funktionsnedsättning. 

De teckenspråkiga kompetenscentrumen skulle koordinera ordnandet av social- och hälsovårdstjänster i landskapens samarbetsområden och även sköta kundserviceuppgifter på teckenspråk. Inom kompetenscentrumen kunde det också finnas en enhet som samordnar teckenspråkstolkningen.

Sett till kostnadseffektivitet och servicekompetens skulle dessa regionalt koncentrerade teckenspråkiga kompetenscentrum vara ändamålsenligare än den modell som spjälkar upp dem på alla landskaps egna social- och hälsocentraler (18 stycken).

För att trygga dövas, dövblindas och andra teckenspråksbrukares delaktighet och möjligheter att påverka borde också ett uppföljnings- och utvecklingsorgan inrättas vid varje teckenspråkigt kompetenscentrum, eftersom det inte ingår i handikapprådens verksamhet att se över vilka behov av utveckling som finns i fråga om de språkliga rättigheterna för denna språk- och kulturgrupp.