Artikeln Miksi emme saisi keskustella uhanalaisuudesta? i svensk översättning av Leif Pietilä, Skrivsam AB.

I december 2023 hävdade professor Tommi Jantunen i sin artikel Onko suomalainen viittomakieli uhanalainen? (Är det finska teckenspråket hotat?) i tidskriften Kieli, koulutus ja yhteiskunta 14 (7) att det inte finns någon grund för det finska teckenspråkets status som ett hotat språk. Finlands Dövas Förbund (nedan förbundet) vill i detta genmäle rätta sakfel och påståenden i artikeln. Teckenspråkets hotade ställning har diskuterats i förbundet sedan 2000-talets början. Möjligheten att begära en extern bedömning av det finska teckenspråkets status har också diskuterats under en längre tid vid mötena för språknämnden för finländska teckenspråk vid Institutet för de inhemska språken. Nämnden diskuterade Jantunens artikel den 10 januari 2024 och beslutade att skriva sitt eget genmäle till artikeln. Det är beklagligt att Jantunen inledde debatten med att skriva på finska, eftersom detta utesluter en del av de teckenspråkiga från debatten. Vi föreslår att den fortsatta debatten förs på teckenspråk.

1 Varken det finska eller finlandssvenska teckenspråket har fått status som ett hotat språk av Unesco

Webbplatsen World Atlas of Languages är ofullständig

Vi fick ta del av ett utkast till Jantunens artikel innan den publicerades, och vi rättade påståendet om att det finska teckenspråket (FTS) redan skulle ha fått en viss status som hotat språk (definitely endangered). Vi påpekade att Unescos World Atlas of Languages (databasen WAL) ger motstridig information: det finska teckenspråket har två olika hotstatusar i WAL, definitely endangered och potentially vulnerable. Samma motstridighet gäller för det finlandssvenska teckenspråket (FSTS), som klassificeras som både severely endangered och definitely endangered.

Styrelsens sekreterare har fått upplysning från Unesco och Institutet för de inhemska språken i Finland (Språkinstitutet) om att databasen WAL är ofullständig i fråga om både innehållet och den tekniska funktionaliteten. Språkinstitutet ansvarar som ett ämbetsverk underställt undervisnings- och kulturministeriet för upprätthållandet av WAL-databasen för de språk som används i Finland. Trots vårt försök att rätta Jantunens uppfattning bygger hans text på missvisande information från databasen.

Jantunen skriver att Unescos databas WAL använder en skala med sex kategorier för att bedöma hot, men i verkligheten har skalan ändrats så att den har sju kategorier. Kategorin vulnerable har slopats och ersatts med kategorierna endangered/unsafe och potentially vulnerable. Databasens ofullständighet återspeglas i det faktum att den gamla klassificeringen fortfarande spökar i webbplatsens grafik. Unesco anger inte vilka kriterier som används för att placera språk i de två nya kategorier som nämns ovan.

Ny vändning under färden: de två stegen i processen för begäran om en extern utvärdering

När det gäller processen om vilken Jantunen använder uttrycket ”skaffa status som hotat språk” vill vi korrigera Jantunens antaganden om processens gång. Det är fråga om två separata faser, som tidsmässigt visserligen följer på varandra. De föregicks av en utvärdering av det finlandssvenska teckenspråkets status som hotat språk vid UCLan (University of Central Lancashire). Forskarteamet vid UClan hade anpassat Unescos kriterier så att de lämpar sig för utvärdering av teckenspråk (vid denna tidpunkt samlades utvärderingar av talade språk på Unescos webbplats Atlas of the World’s Languages in Danger). Arbetet hade förberetts bland annat genom samtal med Dövas världsförbund (WFD) och Dövas europeiska union EUD år 2010 (Webster & Safar 2019: 351–352).

1. 2015–2018: Språknämnden för finländska teckenspråk och förbundet diskuterade i flera års tid möjligheten att bjuda in den internationella forskargruppen för teckenspråk vid UCLan för att utvärdera det finska teckenspråkets status i ljuset av Unescos kriterier (se Språknämnden för finländska teckenspråk (2015–2023)). Våren 2018 samlade vi samtidigt med vårt övriga arbete material för en eventuell utvärdering vid UCLan.
2. September 2018–december 2023: Hösten 2018 tog den länge diskuterade processen för att begära en utvärdering av finskt teckenspråk från UCLan en ny vändning. Den 11 september 2018 fick Finlands Dövas Förbund en förfrågan från Dövas världsförbund om att svara på Unescos enkät som kartlade läget för språken i världen (Survey of World Languages) senast den 5 oktober 2018. En liknande begäran inkom också från Språkinstitutet. Unesco genomförde nu för första gången själv en kartläggning av teckenspråkens status, och utvärderingsarbetet vid UCLan slutfördes. Vi besvarade enkäten inom den förlängda fristen i december 2018 för båda teckenspråkens del på samma sätt som vi gör med andra motsvarande förfrågningar. Vi ansåg att alla frågor inte var helt lyckat formulerade, vilket gjorde det svårt att svara på dem trots instruktionerna för ifyllande av enkätformuläret. Om en fråga var flertydig gav vi två alternativa svar.

Det är oklart för oss om Jantunen anser att vi inte borde ha svarat på enkäten överhuvudtaget, eller om han menar att beslutet att svara inte skulle ha tagits av språkgemenskapen utan det akademiska samfundets medverkan. Förutom i Unescos databas WAL finns det information om språken i världen på webbplatsen Ethnologue, som beskriver 7 168 språk. Av dessa språk klassificerar Ethnologue drygt 40 procent som hotade. I Ethnologue räknas upp 159 teckenspråk och i databasen WAL 207.

I sin artikel framför Jantunen som en allmän sanning att ”för att uttrycka det enkelt utgår varje språkideologi som betonar att ett språk är hotat från antagandet att språket är ett statiskt […] väsen”. Brittain och MacKenzie (2015:433), till exempel, lägger fram en annan definition: ”Ett levande språk är ett dynamiskt system för kommunikation som förmedlas från generation till generation och som förändras över tid när det anpassas efter nya kommunikationsbehov. Generellt kan ett språk betraktas som hotat när det blir sannolikt att det inte längre kommer att användas på detta sätt.”

Unescos datainsamlingsmetod tvingar oss att titta på språkets status vid en given tidpunkt, även om en beskrivning som gör språket rättvisa skulle kräva att vi blickar över en längre tidsperiod (Webster & Safar 2020: 124–125). Trots detta kan vi inte dra slutsatsen att Unesco skulle betrakta språk som statiska väsen. Det handlar snarare om att Unesco vill ha liknande data om alla språk så att de kan jämföras systematiskt.

Enligt Jantunen hade enkäten delvis besvarats på ett målinriktat sätt t.ex. när det gäller antalet användare av finskt teckenspråk. Varken förbundet eller språknämnden försökte tillskansa sig några specifika klassificeringar med sina svar. Båda drivs med offentliga medel och därför skulle de inte ens våga ägna sig åt fusk eller oetiskt beteende. Det fanns ingen information om hur Unesco skulle använda den inlämnade informationen i sin bedömning. Enligt vår uppfattning saknar påståendet om målinriktade svar grund.

Vi antecknade följande uppgifter om det uppskattade antalet användare av finskt teckenspråk på Unescos frågeformulär: cirka 3 000 döva och personer med nedsatt hörsel samt cirka 2 500 coda- och soda-användare (sammanlagt 5 500, jfr med Jantunens uppgift om 3 000–5 000; coda = child of deaf adult, soda = sibling of deaf adult, se även Väisänen & Riekkola 2019). I skrivande stund (9.2.2024) finns siffran 4 000 i WAL-databasen. I punkt 9 i frågeformuläret ställdes en fråga om antalet potentiella (inte faktiska) användare av språket, och därför antecknade vi en siffra på nästan 20 000 i svaret. Enligt instruktionerna skulle också personer som använder finskt teckenspråk som främmande språk meddelas på denna punkt.

Datainsamlingen fick bakgrundsstöd av flera personer från förbundets styrelse och ledningsgrupp samt från språknämnden. Dessutom kontaktades enskilda forskare. Det finns luckor i statistiken över områden där teckenspråk används, till exempel i fråga om teckenspråksanvändarnas utbildningsbakgrund och kunskaper i teckenspråk, men enligt vår bedömning hade det akademiska samfundet inte kunnat ta fram nya uppgifter om dessa frågor inom tidsfönstret om ett par månader.

De svar som skickades till Unesco kommunicerades till förbundets personal och till språkgemenskapen våren 2019. Vid denna tidpunkt fanns det ingen information om hur och i vilken form vi skulle få de språkspecifika resultaten av studien. Vi sökte efter information om kartläggningens gång på Unescos webbplats med några månaders mellanrum, men styrelsens sekreterare hittade databasen WAL först i mars 2023 och fick också ett förtydligande från Unesco om att databasen hade publicerats i december 2022 (WAL-teamet 26.3.2023). När det visade sig att uppgifterna i databasen var motstridiga, klargjorde sekreteraren saken med både Språkinstitutet och Unesco. Vi väntar på de nödvändiga korrigeringarna och information om de slutliga klassificeringarna i skrivande stund.

2 Makt, diskriminering och likabehandling – teckenspråken och teckenspråkiga i samhället

Debatten om den minskande användningen av teckenspråk och teckenspråkens hotade ställning har pågått i ungefär 20 år (se Rainò 2008). Möjligheterna att använda teckenspråket minskar, och detta handlar på många sätt och på många nivåer om maktutövning som både minoritetsspråksanvändare och personer med funktionshinder upplever sig utsatta för. Vi anser att människor som upplever diskriminering har rätt att lyfta fram den svåra situationen som är närvarande i deras liv varje dag.

Även Jantunen nämner sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga. Under beredningen av denna process, som statsrådets kansli inledde år 2021, har döva berättat om sina erfarenheter av förvägran av teckenspråket, fysiskt våld och till och med tvångssterilisering. Uttrycket ”Det får aldrig hända igen” har återkommit i diskussionerna. I gemenskapens perspektiv är det mänsklig att frukta att användningen av teckenspråk kommer att förbjudas eller att språket dör ut – särskilt när diskussionerna visat hur utbredd diskrimineringen fortfarande är.

Nödvändigt att bedöma de sammantagna effekterna då teckenspråkens livskraft granskas

Möjligheterna att använda teckenspråk har undergrävts genom många samtidiga, långsamma förändringsprocesser:

1. inom hörselhabilitering för barn
   • teckenspråk har inte rekommenderats som en del av eller vid sidan av hörselhabilitering med cochleaimplantat (Diskrimineringsombudsmannens utlåtande 27.6. 2022).
   • i fråga om en del barn med hörselnedsättning erkänns behovet av teckenspråk först strax före skolåldern, vilket innebär att barnet och barnets familj inte har tid att skaffa tillräckliga kunskaper i teckenspråk före skolstarten
2. i Finlands utbildningspolitik
   • en snäv tolkning av begreppet inkludering har lett till att specialskolor har slagits samman med vanliga skolor – detta hände även med specialskolorna för döva (Selin-Grönlund m.fl. 2014)
   • en teckenspråkig elev placeras ofta i en närskola, vilket gör att eleven blir ensam. Det är uppenbart att möjligheterna att få teckenspråkig undervisning har försämrats på ett avgörande sätt. Undervisning ges antingen med tolk eller med stöd av en assistent, och eleven har ingen annan att använda teckenspråket med än tolken eller assistenten.
3. i dövas gemenskap
   • strukturerna för föreningsverksamhet har förändrats: de lokala föreningarna är inte längre lockande för yngre åldersgrupper (Kronqvist 2014)
   • studerandetolkning har ökat möjligheterna för döva att välja sin individuella utbildningsväg. Detta har lett till färre kontakter mellan döva, då de inte längre samlas för att studera vid läroanstalter som är avsedda för dem på samma sätt som förr.

Det är inte lätt att identifiera de sammantagna effekterna av dessa förändringar. Följden av dessa samtidiga processer är att möjligheterna att lära sig teckenspråk, först i hemmet och sedan i skolan, har minskat avsevärt. Detta är en avgörande vändpunkt för överföringen av språket till nästa generation, men Jantunen avfärdar det nästan med en axelryckning: ”[Men] samma utmaningar och diskontinuiteter har funnits under hela den kända historien, och ändå har teckenspråken i stort sett överlevt”.

Mer än 90 procent av alla döva barn föds i familjer där medlemmarna inte kan teckenspråk. Dövskolorna har varit livsviktiga för teckenspråkens överlevnad och som språkets vagga. Endast några få rester av dem finns kvar, då endast två skolor för närvarande har mer än fem elever som använder teckenspråk! (Jfr Selin-Grönlund m.fl. 2014.) Eftersom teckenspråkigas sociala nätverk har krympt genom de förändringar som beskrivs ovan, uppstår frågan: kommer teckenspråksgemenskapen fortfarande att vara tillräckligt stark för att bära teckenspråken om 20–30 år?

Det sker också positiv utveckling

Samtidigt med de processer som nämns ovan kan vi se en ökning av medvetenheten om ärenden som gäller språkliga och kulturella minoriteter och funktionsnedsättningar.

1. Minoritetsspråkens språkpolitiska uppsving under 2000-talet
   • språkpolitiska program och redogörelser (se Språkpolitiska program i Finland; Suomen kielipoliittiset ohjelmat; Andersson-Koski 2015)
2. Handikapprörelsen har blivit starkare genom utarbetandet och införandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
   • FN-konventionen är det första internationella fördraget som ålägger stater särskilda skyldigheter också i fråga om användningen av teckenspråk
   • fördraget är en del av vår nationella lagstiftning (FördrS 27/2016).

I sin artikel säger Jantunen att våra teckenspråk verkar ha fått en starkare ställning ur lagstiftningssynpunkt. Så är fallet, men tyvärr har reformerna ännu inte realiserats fullt ut i döva och hörselskadade barns vardag. Om myndigheterna saknar kunskaper, kompetens och pengar för att genomföra språklagstiftningen förblir lagarna symboliska och likabehandlingen uteblir.

Finlands Dövas Förbunds arbete är också politiskt

År 1905 grundade dövföreningar förbundet som en centralorganisation som bland annat skulle sköta intressebevakning och utreda dövas levnadsförhållanden (Dövas museum). Vårt mål är även i dag att öka medvetenheten hos offentliga myndigheter om teckenspråkigas språkliga behov och behov som anknyter till dövhet. Vi bedriver detta språk- och handikappolitiska arbete som bygger på de grundläggande och mänskliga rättigheterna inom många förvaltningsområden.

Det finska teckenspråkets hotstatus har inte behandlats i våra utlåtanden eftersom processen för Unescos enkät fortfarande pågår. Däremot har UCLans utvärdering av det finlandssvenska teckenspråkets hotstatus (2013) lyfts fram i lämpliga sammanhang.

Diskussionen om teckenspråkens hotade ställning är en naturlig del av den gemensamma diskussionen i minoritetsspråkgemenskaperna. Vi pratar om främjande av likabehandling eller om erfarenheter av diskriminering samt om bevarandet av språkens livskraft eller om språkens hotstatus. Myntet har alltid två sidor, och språkfrågor anknyter också till social rättvisa.

Finlands Dövas Förbunds strategiska mål 2021–2025 utarbetades i samarbete med gemenskapen och intressenter. I februari 2022 tillsatte förbundets styrelse en intern arbetsgrupp för revitalisering av teckenspråken för att främja det strategiska målet 5: ”De nationella teckenspråkens och den teckenspråkiga kulturens livskraft har stärkts genom en revitalisering av språken”. Formuleringen representerar enligt vår uppfattning inte sådan hotretorik som Jantunen uppmanar oss att undvika.

3 Fortsatt diskussion i en anda av samarbete

Enligt Jantunen har det akademiska samfundet ignorerats i diskussionen om hotstatus. Detta känns förbryllande i en minoritetsspråkskontext, då användare av minoritetsspråk ofta upplever att de blir ignorerade i utredningar och undersökningar som gäller deras språk. Frågor om självbestämmande, ägarrätten till språket och erfarenheter av kulturell appropriering aktualiseras tidvis bland minoriteterna. Det behövs en bredare debatt om maktstrukturerna.

Diskussioner om språkens hotstatus och utbyte erfarenheter om de krympande möjligheterna att använda språket är ett vanligt inslag i vardagen bland användare av de nationella minoritetsspråken i Finland. Dessa diskussioner har också blivit hörda, då statsrådets språkpolitiska program (2022) innehåller åtgärder som avser att främja livskraften hos dessa språk, genomförandet av de språkliga rättigheterna och möjligheterna att använda språken och som redan ålagts olika ministerier. Staten har således redan åtagit sig att stödja våra minoritetsspråk starkare än tidigare. Det bör noteras att programmet nämner alla samiska språk, romani, finlandssvenskt teckenspråk och karelska språket som hotade, men inte finskt teckenspråk.

Jantunen och förbundet har delvis skilda uppfattningar om teckenspråkens situation. Förbundets arbete på gräsrotsnivå ger en bred bild av de problem som teckenspråkiga möter i vardagen. En del av dessa problem är lätta att upptäcka medan andra ofta blir i skymundan. Enligt vår uppfattning är det klart att det akademiska samfundet ställer sin sakkunskap till myndigheternas och andra aktörers förfogande när åtgärderna i det språkpolitiska programmet vidtas. Innan dess behöver vi många fler diskussioner om teckenspråkens livskraft.

Skribenterna har olika uppgifter inom Finlands Dövas Förbund rf:

Markku Jokinen, verksamhetsledare
Kaisa Alanne, direktör
Pirkko Selin-Grönlund, specialsakkunnig
Leena Savolainen, forskare, sekreterare för språknämnden för de finländska teckenspråken

Källor

Obs: Artikeln innehåller också direkta webblänkar som inte finns med i källförteckningen.

Brittain, J. & MacKenzie, M. (2015), Languages Endangerment and Revitalization Strategies. I verket The Routledge Handbook of Linguistic Anthropology, Routledge. Tillgänglig på webben: https://www.routledgehandbooks.com/doi/10.4324/9780203492741.ch29. Hämtad 15.1.2024.

Eberhard, D. M. m.fl. (red.) (2023). Ethnologue: Languages of the World. 26 upplagan. Dallas, Texas: SIL International. Tillgänglig på webben på http://www.ethnologue.com. Hämtad 15.1.2024.

Rainò, P. (2008). Onko viittomakielemme uhattuna? Dövas tidskrift 4/2008:12–13. Tillgänglig på webben: https://kuurojenliitto.fi/wp-content/uploads/2024/02/PaiviRaino_Onko_viittomakielemme_uhattuna_Kuurojen-lehti_04_2008.pdf. Hämtad 15.2.2024.

Selin-Grönlund, P., Rainò, P., Martikainen, L. Kuurojen ja viittomakielisten oppilaiden lukumäärä ja opetusjärjestelyt (2014). Rapporter och utredningar 2014:11, Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/fi/tilastot-ja-julkaisut/julkaisut/kuurojen-ja-viittomakielisten-oppilaiden-lukumaara-ja. Hämtad 15.1.2024.

Språknämnden för finländska teckenspråk (2015–2023). Utvärdering av det finska teckenspråkets status enligt Unescos kriterier – behandling av ärendet i Teckenspråksnämnden under åren 2015–2023.  https://kuurojenliitto.fi/unesco-arendet_i_teckenspraksnamndens_moten_2015-2023/. Hämtad 5.3.2024.

UNESCO Survey of World Languages Launched (20.8.2018). https://uis.unesco.org/en/news/unesco-survey-world-languages-launched. Hämtad 15.1.2024.

Väisänen, H. & Riekkola, K. (2019).  Mikä ihmeen SODA? Kuurojen kuulevien sisarusten kulttuuri- ja kieli-‑identiteetti. Lärdomsprov, Humanistiska yrkeshögskolan, utbildningsprogrammet för teckenspråkstolk. https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/167934/Opinnaytetyo_Vaisanen_Heini_Riekkola_Katariina.pdf?sequence=2&isAllowed=y. Hämtad 15.1.2024.

WAL-teamet, Unesco (2023). E-postmeddelande 26.3.2023. Meddelandets rubrik: Question about the newly opened World Atlas of Languages. Meddelandets mottagare: Leena Savolainen, Finlands Dövas Förbund rf.

Webster, J. & Safar J. (2020). Ideologies behind the scoring of factors to rate sign language vitality. Language & Communication 74, Elsevier, s. 113–129. Tillgänglig på webben: https://doi.org/10.1016/j.langcom.2020.06.003. Hämtad 15.1.2024.

Webster, J. & Safar, J. (2019). Scoring sign language vitality: Adapting a spoken language survey to target the endangerment factors affecting sign languages. University of Hawaii Press. Language Documentation & Conservation 13: 346-383. Tillgänglig på webben: http://hdl.handle.net/10125/24870. Hämtad 15.1.2024.

World Atlas of Languages (databasen WAL), Unesco. Lades ut för offentligt bruk i december 2022. https://en.wal.unesco.org. Hämtad 9.2.2024.