Teckenspråkiga och teckenspråken

Alla länder har ett eller flera teckenspråk. De nationella teckenspråken i Finland är det finska respektive det finlandssvenska teckenspråket. Man kan på olika håll i Finland studera teckenspråk både examensinriktat och på korta kurser.

Teckenspråken

På samma sätt som de talade språken har också teckenspråken uppkommit spontant, genom dövas naturliga behov av kommunikation.
Nedladdningsbara filer

Det är alltså ingen som särskilt har gått in för att hitta på olika teckenspråk. I motsats till den allmänna uppfattningen är teckenspråket inte internationellt. Alla länder har ett eller flera teckenspråk. I Finland är det finska och det finlandssvenska teckenspråket de nationella teckenspråken. Genom invandring har också andra teckenspråk landstigit i Finland. De finländska teckenspråkens uppkomst sammanhänger med grundandet av Finlands första dövskola i Borgå 1846. Undervisningen skedde där på det svenska teckenspråket, ur vilket sedan det finska och det finlandssvenska teckenspråket utvecklades.

På teckenspråk kan man uttrycka sig lika mångsidigt som på andra språk. Teckenspråken har lokala dialekter och de omfattar både högtidliga uttrycksformer och småbarnsjoller på samma sätt som talade språk. Olika teckenspråk liknar ändå varandra till strukturen. Därför är det lättare för teckenspråksbrukare att överskrida språkgränserna än det är för dem som talar olika språk. Det finns också internationella tecken, som används exempelvis under olika internationella dövsammankomster. Men internationella tecken är inte ett språk utan en kommunikationsmetod som varierar enligt de närvarandes språkliga bakgrund. Man använder sig då av teckenspråkens gemensamma uppbyggnad och ett tämligen avgränsat, och ofta på förhand överenskommet, teckenförråd.

Litteratur:

Jantunen, Tommi 2001. Suomalaisen viittomakielen synnystä, vakiintumisesta ja kuvaamisen periaatteista. Pro gradu -tutkielma, yleinen kielitiede, Helsingin yliopisto. Julkaisusarja L 1/2001. Helsinki: Kuurojen Liitto ry.

Rainò, Päivi 2004. Henkilöviittomien synty ja kehitys suomalaisessa viittomakieliyhteisössä. Väitöskirja, yleinen kielitiede, Helsingin yliopisto. Deaf Studies in Finland 2. Html-pohjainen CD-ROM. Helsinki: Kuurojen Liitto ry.

Salmi, Eeva & Laakso, Mikko (2005) Maahan lämpimään – Suomen viittomakielisten historia. Kuurojen Liitto ry. Helsinki.

Savolainen, Leena 2009. Viittomakielten kirjallistuminen Suomessa. – Klaas Ruppel (toim.) 2009. Omin sanoin. Kirjoituksia vähemmistökielten kirjallistumisesta, s. 177–212. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen verkkojulkaisuja 6. http://scripta.kotus.fi/www/verkkojulkaisut/julk6/.

 

Teckenspråkens struktur

Teckenspråken produceras med händerna, i kombination med ansiktsuttryck och kroppsrörelser. De enheter som motsvarar ord i talade språk kallas tecken.

Tecknen består i sin tur av olika element:

  1. handformen (fingrarnas ställning)
  2. platsen där tecknet utförs (på kroppen eller i det s.k. neutrala utrymmet framför kroppen)
  3. rörelsen (händernas rörelse när tecknet utförs)
  4. orientationen (i vilken riktning handen och fingrarna rör sig under tecknet)
  5. icke-manuella element (ansiktsuttryck, mun- och kroppsrörelser

Teckenspråkens grammatikaliska struktur är annorlunda än i till exempel finska eller svenska. Man märker det i praktiken om man försöker tala och teckna samtidigt. Då går det ofta så att båda språkens struktur splittras och det hela blir svårare att förstå. Om man som metod använder tecknat tal är det däremot fråga om att medvetet använda tecken enligt samma ordföljd som i det talade språket, och med samma betydelse. Då måste båda parterna ha goda kunskaper i det talade språket. Man kan också använda tecken som stöd och då tecknas endast vissa av de talade orden. En del dövblinda använder teckenspråk eller tecknat tal taktilt, dvs. med hjälp av känselsinnet.

Litteratur:

Jantunen, Tommi (2009) Tavu ja lause.Tutkimuksia kahden sekventiaalisen perusyksikön olemuksesta suomalaisessa viittomakielessä. Jyväskylä studies in humanities 117. https://jyx.jyu.fi/dspace/bitstream/handle/123456789/20009/9789513935498...

Nyttiga länkar

Teckenspråkiga

Teckenspråkiga definierar sig själva som en språk- och kulturminoritet. Teckenspråksgemenskapen använder också emellanåt begreppet ”dövas värld”. Begreppet inbegriper, förutom gruppen människor som brukar teckenspråk, hela dövkulturen med dess traditioner och erfarenheter. Livsstilen och erfarenheterna av att leva som döv bland hörande förenar teckenspråkiga över nationsgränserna.
Nyttiga länkar

En teckenspråkig person kan vara döv, hörande eller ha nedsatt hörsel. En del lär sig teckenspråket redan hemma av sina döva föräldrar. Men de flesta barn som föds döva har hörande föräldrar och den första beröringen med teckenspråket får de då utanför familjen. Även personer som använder hörapparat eller har hörselimplantat (kokleaimplantat, CI) kan vara teckenspråkiga. Om hörande barn med döva föräldrar används ofta den engelska förkortningen CODA eller coda (child of deaf adult).

Döva kan kallas både döva och teckenspråkiga. Ofta skyggar personer utanför teckenspråksgemenskapen alldeles i onödan för att använda ordet ”döv”. I dövsamhället betecknas det som ett neutralt ord. Däremot kan benämningar som ”hörselskadad” och det ålderdomliga uttrycket ”dövstum” upplevas som kränkande.

Antalet teckenspråkiga kan uppskattas på olika sätt. Teckenspråkiga själva bedömer att de finländska teckenspråken brukas av 4000–5000 döva eller hörselnedsatta och 6000–9000 hörande. Man kan ange teckenspråk som modersmål i befolkningsdatasystemet. I slutet av år 2014 hade drygt 500 personer uppgett det finska eller det finlandsvenska teckenspråket som sitt modersmål.

Finlandssvenska teckenspråkiga

Det finlandssvenska teckenspråket är ett av våra nationella teckenspråk. Enligt Unescos kriterier är det ett allvarligt hotat språk.

Sedan länge har uppskattningen varit att ca 300 personer i Finland brukar det finlandsvenska teckenspråket, av dem 150 döva. En nyligen utförd undersökning gav dock vid handen att antalet döva teckenspråksbrukare numera endast är omkring 90. De flesta av dem är födda på 1940- eller 50-talet, eller tidigare. Enligt Unescos kriterier klassificeras det finlandssvenska teckenspråket som allvarligt hotat.

Nedläggningen av den enda svenska dövskolan i Borgå år 1993 försvagade det finlandssvenska teckenspråkets situation på många sätt. Efter det har heller inga tolkar i finlandssvenskt teckenspråk utbildats. Finlandssvenska döva använder i allmänhet svenska som sitt skriftliga språk. Eftersom många statliga och kommunala webbplatser har en betydligt mindre andel information på svenska än på finska, eller kanske ingen alls, är finlandssvenska dövas tillgång till information ännu mer begränsad än för dem som använder finska.

Förbundet bedriver intressebevakning tillsammans med Finlandssvenska teckenspråkiga rf.

Finlands Dövas Förbund gör aktiva insatser för att stöda det finlandssvenska teckenspråket. Till exempel i vårt intressebevakningsarbete uppmärksammas båda teckenspråken likvärdigt och i Korpus- och SignWiki- projekten (2013–2015) forskar man i och dokumenterar även det finlandssvenska teckenspråket. Finlands Dövas Förbund samarbetar i dessa frågor tillsammans med Finlandssvenska Teckenspråkiga r.f. År 2015 publicerades basmaterialet på Finlands Dövas Förbunds webbplats för första gången också på det finlandssvenska teckenspråket. 

Nyttiga länkar

Teckenspråksstudier

Man kan på olika håll i Finland studera finskt teckenspråk både för nöjes skull och med sikte på en examen. Undervisning i finlandssvenskt teckenspråk finns endast sporadiskt.
Nyttiga länkar

Också många institut och sommaruniversitet har teckenspråkskurser. Dövas folkhögskola i Helsingfors erbjuder både mångsidig teckenspråksundervisning för hörande och utbildningsprogram för teckenspråkiga.

Familjer som får ett dövt barn har möjlighet till undervisning i teckenspråk. Då ska man hos socialbyrån i barnets hemkommun ansöka om att få denna form av anpassningsträning. Familjen kan få undervisning i teckenspråk, tecknat tal eller tecken som stöd. Det går också att söka sig till Dövas servicestiftelses Junior-program (endast på finska) som erbjuder teckenspråksundervisning och kamratstöd till familjer med döva eller hörselnedsatta barn och barn som använder teckenkommunikation.

Teckenspråket har en viktig roll i många examensinriktade studier. Grundexamen i teckenspråkshandledning (180 sp) är en grundläggande yrkesexamen. För att bli teckenspråkstolk (240 sp) kan man avlägga examen vid yrkeshögskola. På universitetsnivå kan man vid universitetet i Jyväskylä studera finskt teckenspråk som huvudämne, antingen på modersmålslinjen eller linjen för främmande språk.

Page updated 7.12.2017